Ytterligare några dagar har sprungit förbi i Guadalajara. Första gången lämnade jag stan och åkte med en iskall buss fem timmar till Puerto Vallarta. Puerto Vallarta är känt för sina vackra stränder och många gayklubbar. Jag såg inte mycket av det. Stränderna var visserligen vackra men vattnet var smutsigt och grumligt. Men vi badade gladeligen ändå. Det var väldigt strömt i vattnet. Det tänkte inte jag på innan jag gick i. Så jag gick lite långsamt och stapplande tills en våg slog mig ur balans och sedan dess utsug fick mig på fötter och jag drogs med ut i havet utan någonsom helst kontroll. Helt ärligt tänkte jag att nu dör jag, om det skulle vara av förnedring eller av att havet slukade mig kvittade. Efter att tumlat runt som trasan ett tag spolade en ny våg upp mig på stranden igen. Min bikini satt inte som den skulle, sand överallt och stora rivmärken på rumpan samt hurrande mexikanare och asgarvande vänner. Men jag skrattade hjärtligt och gav mig ut igen, sen botade jag min skam med en gigantisk tequila och färsk ananas i lime. Lyx. Resten av Puerto Vallarta- tripen bestod av massivt salsadansande med mitt nya gäng Pechugas! (bröst på spanska, används mest för djur) som består av Sara (frankrike) och Cathryn/ine (Australien). Varför vi kallar oss Pechugas är det ingen som vet, men det är ett bra ord och vi använder det till det mesta.
Sen har dagarna mest bestått av plugg. Det är helt sanslöst vad man ska behöva plugga här. Har åtminstone två inlämningsuppgifter i veckan och ett par kapitel att läsa, samt spanska att plugga. Men jag har återfått min pluggglöd så det går bra. Tec är en intressant skola och de som går där, om jag inte redan sagt det, är rika som troll. Min lärare berättade att det är många av eleverna som är barn till drogbossar(narcotrafficantes). Jag letar förbrilt efter bling och livvakter, men de ska tydligen vara så skickliga att man inte ser dem. Kan ni tänka er.
Igår var vi, innebär Pechugas och en hög med utbytesstudenter och vänliga mexare, på något som heter Lucha Libre. Det är HELT galet. Jag har aldrig varit med om något liknande. Tyvärr fick man inte ta kort men nedan kan ni se mig i en mask som slagkämparna har på sig. Lucha Libre är någon form av show av wrestling/ultimate fighting fast på låtsas. Stora män i tights i glada färger och masker och brudar med enorma bröst vid sin sida, kastar runt varandra till mexarnas jubel. Folk skrek och skrek och blev arga, kastade öl, slogs lite och ropade att man skulle visa brösten. Det var som att plötsligt befinna sig i en annan värld med helt andra regler. Vi skrek med och åt popcorn. Jag vet att en italienare smugglade med sig kameran in så jag ska göra mitt bästa för att delge er detta spektakel.
Idag är det ytterligare en konsert med Antoine Reverb som gäller. I helgen ska jag ligga i en park, mata ekorrar och äta ananas. Pechuga, amigos!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar